Omvårdnad innebär att informera, stödja, bekräfta, bemöta och vägleda mottagaren. Man ska som vårdare försöka bevara eller utveckla vårdtagarens funktioner. Man ska försöka göra så att vårdtagaren själv blir medveten om sina problem och varför han/hon behöver hjälp. Det är viktigt att göra vårdtagaren medveten om sig själv och varför han/hon reagerar på vissa sätt. Självkännedom är en mycket viktigt del att bygga på. 

Som vårdare behöver man själv ha en bra självkännedom och veta hur man reagerar och vad man har för egenskaper. Då blir det mycket lättare att handla på det sättet som stämmer överens med sig själv och vad man vill.

Om man som vårdare vet allt det här blir det också lättare att hålla isär på mina egna känslor och vårdtagarens känslor. Jag kan gå till mina tidigare erfarenheter hämta kunskaper om hur man löser problem utan att blanda in mina egna känslor. Det blir mycket lättare för mig att hjälpa vårdtagaren. Hade jag däremot blandat in mina egna känslor hade jag förmodligen blivit ledsen och tyckt synd om vårdtagaren jag vill hjälpa. Istället slutar det då kanske med att jag inte kan hjälpa personen eftersom jag också mår dåligt.

Om detta får fortsätta kommer man inte orka med sitt jobb. Huvudsyftet i jobbet är att hjälpa människor ur problem osv ska man ta in allas problem och börja älta dem kommer man inte orka. Viktigt är att man skiljer på sitt eget liv och sitt privatliv.

Man ska försöka vara i nuet. Är jag på jobbet är jag där både med min kropp och min själ är jag hemma är jag hemma både med min kropp och själ. Det kan vara väldigt svårt men det är en viktig del att sträva efter.

Jag var på en föreläsning häromdagen då föreläsaren berättade att det var någon som hade sagt” om du står med ena foten på igår och andra foten på imorgon så pissar du på idag” jag tyckte detta var klokt och roligt sagt. Det är viktigt att man som vårdare ger en omvårdnad att man är i nuet.

Det utstrålar trygghet och för att sedan kunna lära ut självkänsla till vårdtagaren är det viktigt att du själv har det. Man kan inte lära ut något som man själv inte har.

För att ge en så god omvårdnad som möjligt är samarbetet mellan vårdare och vårdtagare grunden för framgång. Det krävs att man respekterar varandra och känner sig trygg. Det gäller från bådas håll. Vårdaren måste sätta sig in i vårdtagarens situation och uppleva problemen som vårdtagaren upplever för att kunna hjälpa honom eller henne innan man kan börja hjälpa personen.

Det är precis som allt annat man måste komma till personens nivå för att kunna hjälpa personen i fråga. Det är samma sak som en lärare. Läraren måste förstå hur mycket eleven förstår och utgå ifrån det för att se vad eleven behöver för hjälp.

Nu kan omvårdnadsprocessen börja

Eftersom alla personer är olika behöver man se till varje individs behov man utgår ifrån dem och så gör man en individuell vårdplan för vårdtagaren tillsammans med vårdtagaren själv och anhöriga. Där man tillsammans kommer på hur man ska gå till mötes med problemen.

Det är viktigt att man ser hela människan hos vårdtagaren och inte bara sjukdomen som vårdgivare. Man ska stödja utvecklingen hos vårdtagarna och ta vara på deras resurser. Det kan vara nyttigt att sätta upp delmål som vårdtagaren ska klara. Som vårdtagare är det viktigt att försöka ge det som krävs för att försöka få vårdtagaren att hjälpa sig själv. För i grund och botten är det vad det handlar om . Det är en omöjlighet att hjälpa någon som inte vill hjälpa sig själv. Därför är det viktigt att man lägger mycket vikt på att informera vårdtagaren och göra honom/henne medveten om Han/hennes problem.

Vårdtagaren själv ska vara så självständig som möjligt och som vårdare ska man hjälpa till med de nödvändiga sakerna som vårdtagaren inte klarar av, det kan vara så att vårdtagaren klarar av delar av vissa saker och då ska han/hon självklart göra dem delarna själv.

När personen inte behöver hjälp längre är det viktigt att också hjälpen upphör. Personen ska försöka leva ett så normalt liv som möjligt. Hjälpen kan vara en trygghet för individen men för att hjälpa personen är det viktigt att låta personen klara sig själv. Men fortfarande är det viktigt att man tar det successivt tills man som vårdare känner att vårdtagaren är beredd för det. Det är en förändring att komma ut i samhället och klara sig själv./Johanna